Archive for the ‘Saknad’ Category
You are currently browsing the archives for the Saknad category.
19
Jul
2010
På väg till jobbet
Klockan är 05.25 och snart dags att köra till jobbet. 14 grader ute och jäklar vad kallt! Fryser på min balkong med mitt kaffe. Saknar Subhas. Vanligtvis vid denna tiden var han uppe med mig och drack denna kaffen med mig innan jag åkte. Känns tomt. Idag känns mer tomt och ensamt än någonsin. Känns jobbigt. 4 månader tills vi ses igen. En hel termin. Önskar det inte varit så länge men samtidigt, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.. Man har något att längta efter.
16
Jul
2010
Long time no see.
Det var längesedan jag bloggade. Mycket beror på att Subhas skulle rest hem den 4/7 men bokade om resan och stannade tills idag den 16/7. Så dessa 2 veckorna har vi skippat Facebook och bloggande. Finns ju mycket annat man kan göra. =) Vi har varit mycket och badat i havet, grillat på stranden, en vända till på Tosselilla men denna gången åkte vi 11 vuxna och 3 barn så det blev mycket plask och lek och skitball för barnen kan jag ju säga med 11 lekkärringar och gubbar =).
Idag kom dagen jag undvikit att tänka på. Han reste. Han åkte till andra sidan jordklotet till hans land och kvar sitter jag och känner mig halv. Han saknas mig. Hans skratt. Hans skämt. Hans närvaro. Jag vet att vi ses igen. Men det dröjer många månader. Ska försöka resa ner i November, men det är evigheter dit. Först ska sommaren ta slut sedan ska hösten komma till sitt slut, och att längta efter att sommaren ska försvinna, det kan jag inte. Jag får hålla kvar i den och suga ut var droppe av den för att hålla mig flytande.
Barnen saknar honom. Emelia har påpekat det flera gånger. Nicolas har sagt det flera gånger. Min familj saknar honom. Mina vänner som har blivit hans vänner. Ja, han är en av oss alla och har tagit en enorm plats i vårat liv och utan honom är jag inte fullkomlig. Jag älskar honom. Jag älskar dig Subhas. =)
12
Mar
2010
Hur kan en död skicka email?
Mådde dåligt häromdagen, då jag fick ett mail från min döde väns email. Tala om att jag blev chockad då det stod från Patrik F…..! Och så öppnade jag det, men klart det inte var från honom, och det var på engelska. Men den första meningen löd: “How are you doing these days? ”
Hur F** kan någon reklamgrej hacka sig in på en död människas email, som borde raderats vid detta laget, och skicka detta till folk i hans vännerlista? Det är fruktansvärt. Blir så arg och ledsen, för det borde inte fungera så. Men kan någon förklara för mig hur det kan fungera??
24
Feb
2010
Smärta i mitt bröst
tårar som hotar att tränga fram. Det gör ont. Man tror tiden ska läka alla sår, men frågan är, gör den verkligen det? Satt på LinkedIn och så kom där upp en lista med folk jag kanske kunde känna, och där var du Patrik. För ett ögonblick kändes du så levande. Jag gick in och läste din fina långa referenslista på jobb. Mindes de flesta ställena och tiden då du jobbade där. Sedan slog det mig att du är borta.
Nu gör det ont. Snabbt stängde jag ner den. Ville adda dig till min lista men du kommer aldrig kunna acceptera. Jag forskar just nu inom social media och jag känner att genom social media kan jag hålla kvar i dig min älskade vän. Jag skulle aldrig någonsin ta bort mitt fb-konto, för då skulle ännu en länk till dig gå åt intet. Jag tänker på dig ofta. Var och varannan dag så är det något som påminner mig om dig. Åh vad mitt hjärta gör ont. Du har varit saknad nu i 6 månader. Några dagar mer. Åh fan fan fan fan fan fan.. älskade vän. Det gör så fruktansvärt ont. Vill gråta. Känner tyngden i mitt hjärta. Det finns ingen man kan ringa och gråta av sig hos. Även om det är 6 månader nu, sedan den fruktansvärda olyckan, så känns det som igår. Jag var inte redo att du skulle gå över till andra sidan. Ingen var. Och därför känns det som en chock inom sig, som inte vill läka. Man vill inte acceptera att det är så här det är. Du är inte här, men ändå vet jag, min vän, att du är här.
Jag vet att dessa dagarna kommer och går. Just nu är den här. Och det gör ont. Ska ta och ringa din mamma en kväll och prata, en dag då dagen har gått, då jag känner mig starkare, för i detta ögonblick, även om jag just nu kanske hade behövt prata med henne, så hade jag varit svag och gråtit, och det är inget jag vill lägga på henne, som säkerligen mår så här var och varannan dag. Nä, jag måste vara starkare när jag ringer henne.
Men just nu saknar jag dig så jag brister inombords. Vill gråta och skrika. Näsan gör ont av tårarna jag håller tillbaks. Älskade vän. Älskar dig.
